Ta med dig kameran överallt!

Det är en helt underbar morgon; luften är frisk och solen bländar mig i backspegeln.

Det är vid sådana tillfällen som jag med behärskad irritation frågar mig varför jag inte har med mig kameran.
För hur komplicerat är det egentligen? - Inte komplicerat alls. Ställ den minsta kameranväskan klar med kamerahus och det lilla objektivet, laddat batteri och minneskort. Ryck åt dig den när du går ut genom dörren.
Jag bär hellre med mig 1,5kg kamera, än missar ännu ett perfekt ögonblick.
Så tänker jag varje gång, men så blir det av någon anledning ändå inte av. Varför?

För jag ska tala om att det finns en 'syn' som grämt mig i snart ett år, för att jag inte hade med mig kameran:
Jag hade precis hoppat av bussen vid min hållplats och det var helt kolsvart ute, så när som på de dämpade gatlyktorna. Rakt fram följde den oändliga allén och gågatan in mot stan. Det var dimma även denna gång och mitt i det här diset, kom det en farbror cyklande - helt ensam på sin gamla cykel. Strålkastarna från bilarna som körde intill, lyste upp bakifrån och jag såg honom bara som en siluett.
Den bilden. Det var perfektion.

Så, ta med kameran. De finaste ögonblicken dyker upp när de inte är väntade.
Som tur är så fick jag åtminstone några minnen med mobilen från imorse - men fotofantast som jag är, så hade jag såklart mått bättre om jag hade fått minnas dem genom en ordentlig kamera... ;)

Och inte finns det någonting att skylla på nu för tiden, tack vare alla kompakta systemkameror och kvalitetskompakter.
Kameran ska med. Punkt.