Scandinavian Photo använder cookies, genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta.
Till kassan

PHOTOBLOGGEN - en blogg om foto och bild

Här tar du del av produkttester, får produkt- och fototips, samt mycket inspiration! Vill du lära dig mer om din kamera och olika tillbehör? Då hittar du mycket här. Har du några frågor eller förslag på produkter du vill se i produkttesterna, får du gärna mejla oss: photobloggen@scandinavianphoto.se.

Olympus M.Zuiko 300mm f/4,0 IS PRO

Snabb, skarp och extremt bärbar 300mm (motsvarande 600mm) optik från Olympus.

Jag har använt Micro 4/3 ett tag nu, (sedan 2010) och då mest Panasonic-kameror. Deras ringa storlek och smidighet i kombination med förhållandevis bra bildprestanda har lockat mig. Under photokina 2016 tillkänna gav olympus sin nya kamera OM-D E-M1 Mark II, som jag redan skrivit lite om. Här är mina tankar kring OM-D E-M1 Mark 2 tillsammans med Olympus 300mm f/4,0 IS PRO.

OM-D E-M1 Mark II med M.Zuiko 300mm f/4,0 IS PRO

 

Det som lockade med systemet är framförallt att kunna använda det med långa telen utan att det skulle bli så fruktansvärt tungt. Nu har jag äntligen fått chansen att testa Olympus toppoptik 300/4 IS Pro och vart är bästa stället att testa en sådant telemonster om inte Hornborgasjön!

Micro 4/3 mot fullformat

För att jämföra på riktigt så släpade jag inte bara med en kamera, utan två. Utöver Olympusen drog jag även med mig en fullformatskamera med ett 150-600 f/5-6,3 objektiv. Detta för att få en jämförbar optik, både brännvidsmässigt och skärpedjupsmässigt. Micro 4/3 ger inte bara 2x brännvidd utan sensorstorleken "förlänger" även skärpedjupet med 2 steg. Så en f4 optik på M4/3 motsvarar en f8 fullformatsoptik, sett till skärpedjupet. Däremot får du in samma ljusinsläpp och exponeringsdata som en f/4, sett till slutartid och iso-tal.

För att få bästa bildmöjlighet gällde det vanliga vid naturfoto - upp med tuppen! Kl. 05.30 ringde klockan, avfärd kl. 06.00. Med en timmes körtid räknade jag med att vara framme vid sjön kl. 07.00, lagom till soluppgången.

Första intrycket

10 minuter innan Hornborgarsjöns naturrum får jag syn på 5 st fasaner på en åker, inte alls långt ifrån vägkanten. Jag stannar till för att få en bild av dem. Redan här märker jag den stora fördelen med Olympusen, något som kommer genomsyra hela dagen samt åter igen bekräfta systemets absolut största fördel enligt mig, vilket är storleken. Efter lite bök och stök får jag på mig remmen från fullformatskameran. Olympusen tar jag utan problem tag i med ena handen o lyfter ut. Den har en rem, men tack vare den låga vikten blir remmen ganska överflödig, kameran och 300'an är lätt att hålla i handen. Givetvis, vilket jag borde förstått långt innan, så är fasanerna redan påväg in i den närliggande skogsdungen lagom till att jag närmar mig dem. Jag bestämmer mig i alla fall att gå en sväng, för att se om jag får syn på någon av dem. Fullformatskameran gör sig ännu mer påmind, där den hänger över axeln. Olympusen tänker jag inte ens på att jag håller i handen. Fasanerna ser jag inte skymten av mer, så jag går tillbaka till bilen.

Optiken sätts på prov

Väl framme vid naturrummet så passar jag på att smita iväg mot doppingsgömslet. Det ligger is på sjön, så jag räknar inte med att se några doppingar men jag väljer att gå däråt ändå. Tidigare såg jag en rovfågel flyga över det området och jag hade ett litet men naivt optimistiskt hopp om att få se den igen.
Ingen lycka. Däremot en hel del gulsparv! Fina små fåglar som verkligen lyser i morgonljuset. Nu hamnade jag ganska snart i en svår situation jag känner till. Småfåglar inne i buskage/träd är ett notoriskt svårt läge för spegellösa systemkameror. Det är ofta väldigt mycket grenar ivägen, vilket gör att man måste lägga skärpan på ett endast en liten punkt för att kunna fokusera ordentligt. Många spegellösa systemkameror har en tendens att fokusera på det som är närmast, vilket ofta är en gren. Snacka om att jag blev förvånad när Olympusen satte skärpan rakt där ja ville ha den, med en gång, gång på gång. Här kommer också den otroliga bildstabiliseringen in. Att springa runt och handhålla 600mm blir gärna lite skakigt och då blir det ännu lurigare att sätta skärpan rätt, speciellt på små saker som en gulspav i ett träd. Men kombinationen av låg vikt tillsammans med den otroliga dubbel-stabilisatorn (både optik och kamerahus jobbar gemensamt) så var det en barnlek.


På något vis verkade kameran "veta" att det var fågeln och inte grenarna framför som skulle vara i fokus. Nu vet jag inte om det är de nya fokusalgoritmerna som Olympus har i E-M1MK2, men det fungerade väldigt bra i vilket fall. Den låga vikten och höga seriebildtagningen gjorde att jag oftare valde att använda Olympusen framför fullformatskameran med spegel. Det hände även att jag använde kameran med enbart en hand. Att handhålla 600mm är en sak, att kunna göra det med enbart en hand är i mina ögon smått otroligt. Sökaren är utmärkt, speciellt S-OVF läget där ingen simulering av bilden läggs på. Sökarbilden påminner då så pass bra om en spegelreflexkamera att jag ofta glömde att den var digital. Vid ett tillfälle fick jag läge att verkligen sätta stabiliseringen på prov. I skogsdungen där jag befann mig rann det vatten ner på några stenar. Jag ville ha en rörelse på vattnet och ställde in kameran på 1/20sek och handhållen fotografering.

Gulsparv i morgonljus


1/20" med motsvarande 600mm, handhållet

Jämförelse av skärpedjup

Jag gjorde även en snabb kontroll av skärpedjupet. Båda bilderna är tagna från samma plats, en med Olympus 300/4 och en fullformat 600 f/6,3. Kan du se vilken bild som är vilken?

Jämförelse Fullformat med 600mm f/6,3 och Micro 4/3 300mm f/4,0

Vikten får avgöra

Nu var det dags att dra vidare. Natturummet ligger på sjöns östra sida medan trandansen och potatisåkern ligger i södra spetsen. På östra sidan finns ett par fågelskådartorn och på sjöns västra sida finns utloppet från sjön som jag också tänkte besöka. När jag kom mot fågeltornet jag bestämt mig för att besöka såg jag att bilvägen in var avstängd, vilket är förklarligt då det är ett fågelskyddsområde. Efter en snabb koll på kartan ser jag att promenaden är ca 2km enkel väg vilket gjorde att jag lämnade fullformatskameran i bilen, för att enbart ta med Olympusen med 300/4'an. Återigen dominerade viktfrågan och Olympusen skiner. Det var ju även lunchdags så ryggsäcken med mat, vatten, trangiakök, primusbrännare och bränsle skulle också med, alltså inte bara kamerautrustning.

På vägen fanns det lite öppet vatten, så både knölsvanar och gäss flög omkring i det området. Tack vare den snabba autofokusen och låga vikten var det inga problem att få upp kameran till ögat snabbt och hinnna följa med motiven. En större kombination av kamera och objektiv hade gjort denna processen långsammare, vilket hade resulterat i mycket klumpigare hantering. Sedan ska det ju sägas att det krävs en heldel övning att följa flygande fågel och det gäller att veta hur utrustningen fungerar. Både på spegelreflexkameran och Olympusen visade det sig mycket effektivare att använda en liten grupp av fokuspunkterna än hela området. Och att bara hitta en flygande fågel i sökaren vid 600mm är inte helt enkelt. Ofta låg svanarna i vatten så jag tänkte passa på att testfilma ett klipp. Jag är ingen videofilmare och har ingen koll på några inställningar, så i all enkelhet tryckte jag bara på REC-knappen och lät kameran sköta resten. Stativet hade jag ju lämnat i bilen, så jag balanserade objektivets stativfot på en sten och lät stabiliseringen göra resten av jobbet.

Kanadagås under inflytning

Knölsvan på is

Knölsvanar

 

Tillbaka vid bilen igen såg jag en rovfågel i luften. Fågeln verkade ha hittat en fin uppåtström och var väldigt still, vilket inte är en speciellt svår situation att fotografera. När den däremot började glida in bakom ett träd, så höll Olympusen fokus på fågeln och bytte inte skärpan till grenarna i trädet vilket bidrog till ett fin förgrund. Även här var jag imponerad över hur autofokusen presterade. Inte bara snabb, utan den tog rätt beslut.

Rovfågel med grenverk i förgrunden

Färden fortsatte till potatisåkern och utloppet, men solen hade hamnat så högt på himlen och tranorna hade inte anlänt än, så hemfärden var ett faktum.

Slutsats

Det är en väldigt trevlig upplevlse att jobba med Olympus 300/4mm optik. Att kunna få tillgång till så pass bra presterande optik i ett så lätt format som tillsammans med Olympus OM-D E-M1 Mark 2 erbjuder en enormt bra bildstabilisering och 10/15 FPS i AF-C/AF-S läge är helt otroligt. Jag vet att kameran klarar upp till 60FPS RAW med elektronisk, men det hade helt enkelt gett mig för många bilder. 10FPS räckte gott för mig samt att det eliminerar risken för rolling shutter tack vare den mekaniska slutaren. Att kunna gå långa sträckor utan att bekymra sig nämvärt för vikten tror jag är något många uppskattar, speciellt om man ska ha annan utrustning med sig men inte vill kompromissa på bildkvaliteten. Skärpemässigt är det nog en av de skarpaste objektiven jag testat.

 


  • Olympus OM-D E-M1 Mark II kamerahus
    Olympus OM-D E-M1 Mark II kamerahus
    19.990,00 Kr

Produkttester


Vi reserverar oss för eventuella fel i texter och på bilder samt slutförsäljning och orimliga prisfel.
Sitemap (xml)

Handla löparstrumpor och accessoarerRunon.se, en e-handel för löparentusiaster