Att använda analoga objektiv på digitala systemkameror

Varför analoga objektiv?

Analoga objektiv har ofta inte samma optiska prestanda som nyproducerade modeller, däremot så gör den höga mekaniska kvaliteten och manuella hanteringen att de är väldigt trevliga att jobba med. Defekterna i form av lite sämre kontrast, interna reflexer och snurrig bakgrundsoskärpa ger ofta en härlig känsla i bilderna. Sedan finns det även många nytillverkade modeller med manuell fokus från tex Zeiss, Meike, Voigtländer och Samyang som kan prestera väldigt bra i förhållande till pris.

Problemet

En digital SLR har en mattskiva som baseras på att man använder automatisk fokusering. Mattskivan är designad så att du får ett längre skärpedjup i sökaren än vad som faktiskt registreras i bilden. Fördelen med detta är att det lättare att hitta motiven framför och bakom skärpeplanet, speciellt med väldigt ljusstarka objektiv som ger kort skärpedjup. Baksidan är att det är väldigt svårt att se exakt vad skärpan hamnar. Analoga spegelreflexkameror hade en splitprisma på mattskivan vilket gav en tydlig bild på var skärpan hamnade. Däremot blev sökaren mörkare med den tekniken. Med andra ord kan det vara väldigt svårt att få skärpan helt rätt på tex ett öga med manuella, ljusstarka objektiv i digitala spegelreflexkameror.

Notera den övre delen av bilden. Vänstra sidan är bilden som sparas i kameran, den högra är fotograferad igenom den optiska sökaren.

Spegellösa systemkameror

I och med den spegellösa systemkamerernas intåg har det blivit lättare att använda gamla och helt manuella objektiv, av flera olika anledningar. Dels går de att montera på i stort sett alla spegellösa systemkameror via enbart mekaniska "dumma" adaptrar. Då avståndet mellan sensorn och bajonetten på spegellösa systemkameror är kortare än på en spegelreflexkamera handlar det mest om att tillverka en adapter i rätt längd och med rätt fattningar för att få objektivet att passa på kameran och att avståndet från objektiv till sensor blir rätt. Den andra stora fördelen är att sensorn ser bilden som objektivet ger med en gång, så det är busenkelt att sätta skärpan rätt. De gamla objektiven har också ofta en bländarring monterad direkt på objektivet, vilket gör att adaptern inte behöver förmedla någon elektronisk information. Ljusmätningen i kompakta systemkameror baseras även på den mängd ljus som träffar sensorn, vilket gör det lätt att få exponeringen rätt.

Jag har själv använt en Sony A7 tillsammans med objektiv från Voigtländer med Leica M-fattning samt Nikon D objektiv med bländarring. För att få dessa objektiv att passar på kameran krävs enbart en enkel adapter. Anledningen till att jag valde en Sony A7 är fullformatssenorn. De flesta gamla objektiv var tillverkade för analog film, vilket gör att du på en Sony A7 utnyttjar objektivet till max. Givetvis fungerar det även på Fuji X och G, Canon EOS M, Micro 4/3 (Panasonic & Olympus) samt Nikon 1. Tänk på dessa kamereror har en bräddviddsförlängningen/Cropfaktior från x1,5 till 2,8. Ett 35mm kan således bli ett 70mm på en micro 4/3 kamera (x2) eller 98mm på en Nikon 1 (x2,8).

Se våra objektivadaptrar

Sony A7II med Kiwifoto Nikon G och Zeiss Otus 55/1,4 för Nikon

Det är nu den kompakta och spegellösa systemkamerans egenskaper kommer in i bilden.
Det finns ett flertal funktioner och egenskaper som var och en hjälper till att sätta skärpan rätt på en spegellös systemkamera. Dessa kan givetvis användas var för sig, men blir desto kraftigare om dom kombineras.

Ingen spegel

Då en spegellös systemkamera registrerar ljuset från objektivet direkt in på sensorn utan att passera någon spegel eller mattskiva så kommer du se direkt i skärmen vad det är som händer med skärpan när du vrider på fokusringen eller ställer bländaren.

Peaking + raw + svartvit

Peaking är en funktion tagen ifrån videokameror men är standard i alla kompakta systemkameror idag. Med peaking ser du en färgad kant eller kontrast där skärpan är som högst i bilden. Denna blir extra kraftfull om du kan kombinera röd peaking med en svartvit bildprofil. Då kommer du se väldigt tydligt var skärpan ligger eftersom att den färgade peakingen står ut emot den svartvita bildprofilen. Skulle du ha röd peaking och fotografera en röd tröja så blir det väldigt svårt att se var skärpan hamnar men med svartvit bildprofil syns det väldigt tydligt när peakingen träder fram. För att bevara färgerna är det viktigt att du fotograferar i RAW, annars spars enbart en svartvit bild. När du tar en RAW-bild så sparar kameran en svartvit jpeg-förhandsvisning i RAW-filens data. När du sedan öppnar filen i datorn så kommer programmet generera en ny förhandsvisning, men med de färgerna som faktiskt finns i RAW-filen. Vid RAW-fotografering behöver du inte heller oroa dig över en felaktig vitbalans då all denna färginformationen finns kvar i filen och kan justeras efteråt.

I filmen nedan ser du hur focus peaking och förstoringen fungerar.

Sony A7II med Kiwifoto Nikon G till Sony FE med en Zeiss Otus 55/1,4. Nikon 50/1,2 på bilden

Förstoring

På de kompakta systemkamerorna går ofta att ställa in knapparna efter egna önskemål. Att ha en knapp i närheten av höger tumme som zoomar in i bilen är också ett smidigt sätt att ställa skärpan sådär riktigt exakt. Detta går även att göra på många DSLR'er och används mycket vid fotografering på stativ för produkt och landskapsfotografering.

Sony A7II med Kiwifoto Nikon G till Sony FE med en Zeiss Otus 55/1,4. Som du ser gör peaking och förstoringsfunktionen det lätt att sätta skärpan rätt, även när skärpedjupet är riktigt kort.

Digital sökare

Många spegellösa systemkameror har en sökare idag som är både stor, högupplöst och ljusstark. Tack vare denna kan du hålla kameran stabilare, mer ergonomiskt och mer skyddad mot solljus, samtidigt om du ser effekten av dina inställningar på objektivet.

Exponering och inställning

Spegellösa systemkameror använder sensorn för att ljusmäta, vilket gör att även exponeringen blir väldigt lätt att hantera. Sätt kameran i A-läge och välj önskad bländare på objektivet. Är kameran ställd på Auto-ISO så löser den både slutartid och ISO åt dig. Om din kamera har en dedikerad exponeringskompensationsratt kan du ta det ett steg längre. Sätt kameran S-läge och välj önskad slutartid, välj Auto-ISO och ställ bländaren på objektivet. Sedan kan du justera exponeringskompensationen med ratten, utan att påverka bländare eller slutare. Kameran använder då ISO-talet för att justera exponeringen. Detta är smidigt om du vill behålla effekten av en viss bländare och slutartid men ändå vill ha möjlighet att hitta rätt exponering.

"Fotografera utan objektiv"

Många modeller känner av när det sitter ett objektiv på kameran, tack vare de digitala anslutningarna i objektivet. Genom att veta vilket objektiv som sitter på kan kameran automatiskt ställa in saker som vinjettkontroll, nivån på bildstabilisering och anpassa slutartiden efter brännvidden. Ett helt manuellt objektiv har inga digitala anslutningar, vilket gör att en del kameror inte tar bild när du trycker på knappen. För att kringgå detta behöver du hitta inställningen "Fotografera utan objektiv" och tillåta kameran att ta bild utan objektiv. Termen heter olika för olika märken, så kontrollera i manualen vad det heter på just din kamera och var i menyn inställningen finns.

Slutord:

Det är både kul och lärorikt att jobba med vintage-objektiv eller andra objektiv med manuell fokus. Fotograferingen går ofta lite långsammare och man får mer tid på sig att tänka efter. Som jag nämnde tidigare börjar även många tillverkare nytillverka flera objektiv med manuell fokusering, såsom Leica, Zeiss, Voigtländer, Samyang, Meike och Laowa som går lättare att använda på spegellösa systemkameror än klassiska DLSR'er.