Test av Sony A9

Full fart i fullformat

Sonys senaste tillskott till deras digra utbud av spegellösa systemkameror i Alpha-serien heter A9 och är ett riktigt fartmonster. A9 har en helt ny fullformatssensor, ”Stacked Exmor RS CMOS” som Sony själva kallar det, på 24x36 mm med 24,2 megapixlar, 693 fasbaserade autofokuspunkter och 20 bilder per sekund. A9:s helt nya sensor utnyttjar den elektroniska slutaren i kameran för att uppnå den hisnande frekvensen av 20 bilder per sekund och på grund av detta är ”blackouten” - den svarta del som uppstår när slutaren öppnar sig i en traditionell spegelreflexkamera - helt obefintlig. Detta gör också att kameran kan fungera helt tyst, med samma hastighet på autofokus och seriebildstagning.

Sony har lyssnat på användarna

Sony har lyssnat på sina användare på många punkter och gjort förbättringar på områden där förändringar har önskats i diverse forum och sociala medier. Batteriet är större – närmare bestämt mer än dubbelt så stort – vilket gör att du kommer betydligt längre innan du behöver byta det. I mitt test under en fotbollsmatch, där jag är van att byta batterier i halvtid, hade jag 60 procent kvar – när matchen var slut! Det här är riktigt bra och ett stort lyft mot tidigare A7-serie av kameror.
Ett par knappar och reglage har tillkommit, däribland en AF-ON-knapp, som är viktig för sport- och naturfotografer för att bibehålla fokus på samma ställe vid snabb omkomponering av bilden, så att man inte av misstag kommer åt autofokuseringen på slutarknappen. Kameran har fått en joystick för att enklare flytta fokuspunkter och den har även fått ett större grepp. Kamerahuset har blivit lite längre nedanför bajonetten, mycket för att kunna få plats med det nya batteriet. I min mening är det positivt, det gör att jag får ett bättre grepp om kameran och den ligger bättre i handen. Sony har även expanderat kortplatserna till två stycken, varav en använder den snabbare standarden UHS-II. Du kan till exempel välja om du vill ha två exakta kopior, separata RAW/JPG eller separat foto/video.

Touchskärm med vissa begränsningar

Kameran har också en touchskärm, men en något begränsad sådan och inte på samma sätt som vi ser i till exempel en Panasonic-kamera, eller Canons 1DX mark II för den delen heller. Touchfunktionen används för fokuspunkterna och för att kunna svepa och zooma in i bildvisningsläget. Om man inte har använt touch tidigare är det inget problem och A9 går enkelt och snabbt att navigera, framförallt med Sonys nya menysystem vi såg för första gången på A99II. Om man dock vet hur pass funktionell en fullt ut fungerande touchskärm kan vara på en systemkamera är det lite synd att det inte finns på A9. Allt går en aning fortare att direkt trycka på ikonen för justeringen du vill göra, istället för ett tiotal knapptryckningar. Lite som att gå från knapptelefon till touchtelefon. Jag hoppas kunna få se en fullfjädrad touchfunktion i en framtida Sonykamera och med tanke på hur det ser ut hos de andra tillverkarna, bör det inte vara allt för långt bort.

Vill konkurrera vid sidlinjerna

Kamerorna som Sony vill utmana med sin A9 är självklart Canons 1DX mark II och Nikons D5 – två tungviktare när det kommer till sport, action och naturfotografering. Att direkt jämföra kamera mot kamera är lite som att jämföra äpplen mot päron, men det går att dra en del slutsatser. Den största och första skillnaden man lägger märke till är helt uppenbart storleken på kamerahuset. Sonys A9 väger hälften (673g) av en 1DX mark II (1340g) och mindre än hälften av en D5 (1415g) – imponerande! Det uppenbart positiva med detta är att man inte blir lika trött i kropp och armar när man fotograferar med en A9. Fördelen med Canon eller Nikon är istället ett bättre grepp och större batteri. Knappar och reglage på dessa två kameror är också något större och kan vara en fördel att jobba med, då det blir lite ”gedignare” och kommer att vara lättare vid utomhussporter på vinterhalvåret då handhavandet med handskar förenklas. Sony har även inkluderat en LAN-port (nätverk) för uppladdning av bilder till FTP-server och med detta visar man att man vill vara med och konkurrera vid sidlinjerna på allvar.

Objektiv från respektive tillverkare kommer dock till skillnad från kamerahus vara av i princip samma storlek. En 70-200mm f/2,8 kommer inte att kunna göras så mycket mindre med tanke på att den fysiska storleken på glaset behöver vara densamma, innan vi ser nya tekniker inom detta område. Canon har börjat nosa på detta med deras DO-objektiv (diffractive optics) som gör att långa supertelefotoobjektiv kan bli mindre, lättare och kortare genom att kombinera glas som ”böjer” ljuset in till sensorn.

Många bra tillbehör till A9

Sony erbjuder även en hel del nya tillbehör till sin A9, ett batterigrepp med plats för två batterier, ett nytt handgrepp och en multiadapter för fyra batterier – perfekt när du vill filma med en A9, då batteritiden förlängs markant. På tal om video är A9 kapabel till att filma i 4K-kvalitet och har också det nya läget S&Q som du kan använda för att spela in videoklipp i upp till 100 bilder per sekund, för superslowmotion. Det Sony däremot har valt att inte lägga till i A9 är S-log, vilket är lite märkligt då det är en fantastisk kamera att fånga video med, samt att kompaktkameran RX100 V har detta till en femtedel av priset för en A9. Dessutom har hela A7-serien av kameror detta och det är en lite underlig riktning, då vi har vant oss att Sony erbjuder detta i sina kameror. Jag hoppas att detta kan inkluderas i en framtida firmware-uppgradering för de som önskar att fånga videoklipp med högt dynamiskt omfång.

Fantastisk autofokus

Att använda A9 under action- och sportfotografering är en häftig upplevelse. Kameran är snabb, lättjobbad och autofokussystemet fungerar mycket bra. Kameran följer motiv i rörelse galant och utan minsta felträff. Fokusläget ”wide” eller ”locked on AF” följer en spelare över hela sensorytan och är grymt responsiv, likt Nikons 3D-fokusering. När matchen börjar och det kommer fler spelare in i bildrutan och jagar bollen hade kameran dock lite jobbigare att bibehålla fokus på samma spelare. Detta händer även på 1DX II och D5 och är förståeligt. Jag bytte då till ”expand flexible spot” och använde mig av den centrala fokuspunken. A9 hade inga problem att hålla snabbt springande fotbollsspelare i fokus och kvickt byta mellan fokusområden – enligt min åsikt håller den jämna steg med både 1DX II och D5. Något som A9 har, som konkurrenterna saknar, är att det spelar ingen roll om du önskar att använda sökare eller skärm, kameran är precis lika snabb oavsett, något spegelreflexerna 1DX II och D5 inte kan stoltsera med för tillfället. Detta är mycket positivt -det är inte kameran som begränsar ditt fotograferande, bara din egen fantasi. Du kan tillexempel fälla upp skärmen, hålla den mot marken och smälla av 20 bilder per sekund utan att behöva krypa runt. Häftigt!

Helt ny sensorteknik för fullformat

Den största och uppenbara skillnaden är att Sony har utvecklat en helt ny sensor som inte behöver någon slutarmekanism för att ta bilder. Vi har tidigare sett det här på de mindre kompaktkamerorna, men inte tidigare på en high-endkamera likt denna. Att fotografera med A9 när jag är van vid en smattrande spegel i 14 bilder per sekund var märkligt, men med det sagt inte negativt på något sätt. Det kändes mer som att man filmade än att man tog bilder, på grund av att ”blackouten” i kameran är obefintlig. Skärmen eller sökaren ger en indikation med en svart ram att du tar bilder och du får även en digital slutarljudsfeedback. Det ljudet är valbart att ha, men kan vara ett hjälpmedel om du tar ett porträtt av någon och de vill ha en ljudbekräftelse på att du faktiskt tar bilder.
Bildkvalitén på A9 är likt den vi kan förvänta oss av en fullformats Sonykamera idag med 24 megapixel samt bra dynamiskt omfång. ISO-hanteringen är likt A7-serien – mycket bra. Att fota sport på uppemot ISO 6400 ger goda och användbara resultat.

Mycket bra objektiv - Men långa supertelen saknas fortfarande

Under fotbollsmatchen använde vi oss av objektivet FE 70-200mm f/2,8 i G-masterserien. Ett mycket trevligt och skarpt objektiv som är kvick i autofokusjustering. Vi fick även testa med en 2x telekonverter från Sony och det är utan tvekan en av de bästa telekonvertrarna jag provat. Jag tänkte inte ens på att det satt en konverter på – autofokus fungerade fenomenalt, bildkvalitén var mycket bra och det kunde i princip lika gärna varit ett 140-400mm f/5,6 som satt på kameran. Mycket bra! Nästa steg som Sony behöver ta för att fånga sport- och fågelfotograferna på allvar är fasta superteleobjektiv – ett 300 f/2,8, ett 400 f/4,0 och ett 500 f/5,6 om vi får önska något av jultomten. En bra start är det nya 100-400 f/4,5-5,6 som Sony lanserade i samband med A9.
Likt A7-serien av kameror inkluderar även A9 den femaxlade bildstabiliseringen, ett mycket bra hjälpmedel vid fotografering med långa slutartider i dåliga ljusförhållanden samt vid videofilmning. Det är även ett plus om du använder äldre objektiv med adapter eller objektiv som saknar stabilisering. Stabiliseringen i huset fungerar mycket bra, precis som tidigare kameror i A7-serien.

Summering

A9 är något helt nytt och något som vi inte sett tidigare. Med allt inräknat, att du kan fånga action i 20 bilder per sekund utan blackout med en av marknadens bästa autofokusmotorer, ha en fantastisk elektronisk sökare, spela in video med 4K-kvalitet och allt detta i ett paket som endast väger 673 gram gör Sony A9 till den bästa hybridkameran på marknaden just nu.

Artikeln är skriven av Johan Borehed, en av våra medarbetare. Johan är frilansande sportfotograf och bevakar främst bollsporter som fotboll och bandy, men har även stått på sidlinjerna vid bland annat friidrotts-SM.