Vägen till häftiga sport- & actionbilder

Man behöver inte alltid ha de dyraste produkterna, även om sportfotografering kan bli en av de dyrare inriktningarna inom foto, det är lika bra att vi har det sagt från början. Men misströsta ej, i detta blogginlägg tipsar vi om bra kit för alla plånboksstorlekar samt går igenom kamerans inställningar. Allt från dig som vill fota dina barns fotbollsmatcher, till dig som siktar på att bli fullblodsproffs!

Vi har sett en fantastisk utveckling på senare tid för kameror och objektiv. Sensorerna på dagens kameror blir bättre på att hantera miljöer med begränsat ljus och autofokusmotorerna utvecklas och blir snabbare. Distansen till en bra sportbild är inte långt borta, inte ens för hobbyfotografen.

Positionen

Sportfoto handlar mycket om erfarenhet för att få till den bild du önskar, därför är det viktigt att du ger dig ut på så mycket matcher och evenemang du bara orkar och hinner. Tricket är öva, öva och åter öva. Hitta den vinkel där du trivs bäst och där du fångar ditt motiv.

I bollsporter som fotboll, bandy och handboll brukar fotograferna oftast placera sig i närheten av ett hörn på planen, ibland mer mot långsidan och ibland mer mot kortsidan. Om du vill fånga vad som händer på mittplanen är ett teleobjektiv ett måste. En bra mållängd är runt 300mm på fullformatssensorer, 200 mm på APS-C sensorer samt 150mm på Micro 4/3-sensorer. Att ha ett andra kamerahus med en mer vidvinklig optik är en bra idé så du kommer riktigt nära det som händer, de bilderna kan ofta bli väldigt häftiga och känslofulla.

Våga testa nya positioner, både högt och lågt. Gå så nära du kan och tillåts att göra för att skapa intressanta vinklar. Bild från Svenska Bandyfinalen 2017 mellan Edsbyn och Bollnäs på Tele2 Arena.

Om du vill fotografera hockey brukar du oftast kunna få stå längst ned i ett bås och då är en normalzoom ett bra alternativ. Mer än 200mm på fullformat behövs oftast inte, men det är självklart helt upp till tycke och smak. Glöm inte bort hjälmen – den kan vara avgörande för din säkerhet! Syskonsporten innebandy handlar ofta om plats och tillgänglighet. I de större innebandyhallarna finns det oftast plats nedanför avbytarbänkarna, men i mindre hallar kan det bli trångt, då är det oftast i hörnen som det finns bra möjligheter för att fota. Friidrott följer samma princip, ofta placerar sig fotograferna i hörnen med sina teleobjektiv.

Gå ner på ett större evenemang för din sport, kolla vad fotograferna gör och hur de jobbar, så du får tips och idéer! Du kan även se lite hur de arbetar om du kikar på ett sportevenemang på TV.

Kamerainställningar

Sport går fort. Ibland väldigt fort. Räkna med att din slutartid måste ligga på minst 1/640s men självklart är det olika på olika kameror. Prova dig fram till vad som passar din setup bäst och vad som krävs för att frysa rörelser. Ibland vill du kanske skapa effekt med att ”släpa” slutaren och generera rörelseoskärpa och på så sätt visa på rörelse i bilden. Den genomsnittliga sportbilden är ändå allt som oftast en fryst rörelse.

Testa dig fram vilken ISO-inställning du är bekväm med och sen kan du låta kameran själv välja den optimala genom att begränsa omfånget.

I och med att sport ofta utspelar sig på kvällar, ibland med svagt ljus samt inomhus i hallar, är ett objektiv med så stor bländaröppning som möjligt att föredra. Kamerans sensor kan då samla in så mycket ljus som möjligt (större är oftast bättre) och det håller ned brusnivån då du slipper gå upp på högre ISO-tal. Läs mer om passande objektiv lite senare i inlägget. En kamera med bra bildprocessor som även den kan hålla ned det digitala bruset fungerar också bra och där har vi som sagt sett en stor utveckling på senare tid. Är det optimala ljusförhållanden och du fotar sport på dagtid kommer alla sensorer att arbeta bra. Testa vad din kamera klarar av innan det brusar för mycket och begränsa sedan toppnivån på ISO-inställningen på kameran, om din kamera stödjer det och du använder dig av auto-ISO.

De olika fokusinställningarna på en Sony A9. AF-C är vad som gäller för sportfotografering, tillsammans med "H" eller "M" i seriebildstagning.

Nästa inställning du vill slå på är seriebildstagningen (drive) och följande autofokus (continuous). Detta gör att du kan skjuta av flera bilder i en serie samt att autofokusen följer med ett objekt i rörelse. High end-modellerna kan göra upp mot 14–15 bilder i sekunden och vissa gör till och med mer än så, men en kamera som tar 8 bilder per sekund fungerar bra som sportkamera. Det handlar om att fånga ögonblick och då är det bra att kunna ta ett gäng bilder. Men spruta inte bara på med bilder, lär dig sporten, lär dig när momenten kommer och fotografera av en bildserie så kommer du komma hem med bilder du är nöjd med.

När du fotograferar bildserier är det viktigt att kameran har en bra buffer, så att den kan processa alla bilder snabbt nog. Om bufferten blir full så kan du inte ta några mer bilder, utan måste vänta tills kameran har tänkt klart. Nästan alla nya modeller på marknaden idag har en buffert på minst 20-30 RAW-filer och om du upplever att du fyller den ofta, kan du byta till filformatet JPG istället och då få en större buffert, då de bilderna har mindre filstorlek. Värt att tänka på är att du tappar en del redigeringsmöjligheter för din bild.

RAW eller JPG?

Att fotografera i RAW ger möjligheten att ha ett större omfång att redigera bilderna i efterhand och det använder jag fotograferar i RAW när jag fotar sport. Minneskorten har blivit så pass billiga att det inte är en stor utgift med ett stort minneskort och datorerna har blivit så pass snabba med stor hårddiskplats att vi nu kan fota i RAW utan att det belastar system och plånböcker allt för mycket. Flaskhalsen kan som sagt vara din kameras buffert och det är därför viktigt att kika hur många den klarar av innan den blir full. Om vi tar en lite äldre Canon 7D mark II ligger kamerans buffert på 25-30 RAW-bilder jämfört med t.ex. den nya Panasonic G9 som har en buffer på ca 50 RAW-bilder. Ju nyare processor, desto bättre.

Autofokus

I nästan 100 procent av fallen är det följande autofokus som gäller vid sportfotografering. Detta för att ha skärpa i dina bildserier. Om du använder singel-autofokus så är ditt objekt skarpt i den första bilden, men kommer att vara oskarpt i resterande, i och med att personen rör sig.

I dagens kameror finns det också lite olika varianter på hur brett fokuspunkterna ska träffa. Du kan ha enpunkts-autofokus, expanderad enpunkt, zon och hela autofokusspektrat som kameran stödjer. Vad som passar dig bäst handlar mycket om tycke och smak, men jag skulle rekommendera en så liten fokuspunkt som det bara går, så fokus hamnar på det du vill att det ska hamna på.

Många av dagens kameror har också en funktion för att låsa på ett objekt efter att du har fokuserat. Detta kan vara smidigt då du inte behöver flytta din kamera så mycket, men i och med att det är en dator som gör jobbet med att följa kan det också bli fel ibland. Att föredra är att välja fokuspunkt själv, så att du är så snabb som möjligt när något händer. Det går fort i sportvärlden!

Objektiv

Bra teleobjektiv kan vara väldigt dyra. De professionella sportfotograferna använder sig av långa teleobjektiv med fast brännvidd och stora bländaröppningar, t.ex. 400mm f/2,8 eller 300mm f/2,8. Dessa är extremt skarpa, isolerar objektet från bakgrunden (så att t.ex. publik inte syns) och har oftast en väldigt snabb autofokus.

Fotograferat med Sigmas 120-300mm f/2,8 som förutom att vara mycket skarp även isolerar objektet mot bakgrunden på ett fint sätt.

Tittar vi istället på hobbyfotografen finns många bra alternativ från till exempel Sigma och Tamron som har 150-600mm objektiv, dessa är väldigt populära hos våra kunder då de är väldigt prisvärda och ger mycket bra bilder. Vill man ta ett litet kliv upp från det finns Sigmas 120-300mm f/2,8 – ett objektiv jag använder själv och som jag har fått väldigt fina resultat med. Det objektivet är helt klart uppe och nosar på Canons och Nikons professionella fasta teleobjektiv.

Telekonvertrar

Vill man kunna nå lite längre, kanske t.ex. med en 70-200 på en fullformatskamera så kan man med fördel använda sig av en telekonverter. Tar du en 1,4X eller 2X har du helt plötsligt en 100-280mm eller 140-400mm. Telekonvertrar fungerar lite bättre på spegellösa kameror jämfört med de traditionella spegelreflexkamerorna, då de spegellösa kamerornas autofokusmotorer sitter på sensorn.

Stativ

Enbensstativet är sportfotografens bästa vän! I och med att du kommer att behöva röra på dig en del, men kanske vill avlasta dina armar från kamera och objektiv, är ett enbensstativ en stark rekommendation från min sida. Att använda trebensstativ går, men för mig blir de mest i vägen när man vill fånga en ny vinkel. Där är enbensstativet klockrent. Dessa kommer i många varianter med olika funktioner och du kommer garanterat hitta ett stativ som passar dig.

I slutändan handlar allting om att ha roligt – inte vilka prylar du har. Alla kan börja med sportfotografering och vi har garanterat något som passar ditt behov och din budget.