Intervjuer med tidigare deltagare

Vad är det roligaste med Stockholm Fotomaraton?
En av de roligaste sakerna med maran är att uppleva Stockholm under 24 timmar. Det är så många olika faser och nyanser under dygnet. Pulsen klockan tio på kvällen och de första hurtiga joggarna klockan fem på söndagsmorgonen. Festglada ungdomar som käkar hamburgare och kräks. Svensexor, klimataktioner och checkpoints på konstiga ställen. Det är maxat!

Vilka tips hade du gett till någon som ska delta för första gången?
Använd bra skor, ha inte så mycket utrustning och hyr en elcykel. Och var konsekvent genom din serie. Välj det format och den framkallning du gillar och kör på det.

Vad utmärker dig som fotograf?
Som fotograf är jag nyfiken och snabbtänkt. Jag ändrar mig efter omständigheter, hittar snabbt nya lösningar och är orädd. Jag testar mycket. Slänger mig in i olika situationer. En kamera kan ge dig access och en ursäkt att pressa in sig i vissa sammanhang.

Brukar du gå i grupp eller enskilt under maratonet? Vem brukar du gå med i så fall?
Jag går helst själv. Då är jag fri att utforska stan som jag känner för. Gick med min bror en gång. Det var trevligt att umgås med honom, men upplevelsen av maran blev mindre kittlande.

Hur brukar du fira målgången?
Efter 24 timmar är man ganska slut. Åka hem och äta fryspizza på soffan eller gå och ta ett dopp är saker jag brukar göra.

Vad är det roligaste med Stockholm Fotomaraton?
Det är härligt utmanande. Att lösa uppgifter. Att aktivt söka bilder på olika teman. Att hålla igång under en lång period. Det ger fotograferandet ett tydligt mål. Det är ett roligt evenemang – det är kul att träffa likasinnade. Att lida tillsammans med någon klockan fyra på morgonen när kreativiteten är nära noll. Som event brukar det vara väldigt välplanerat. Allt brukar löpa på smärtfritt.

Om du tittar tillbaka på de år du deltagit, vilket är ditt bästa minne?
Det bästa minnet är när jag vann bästa serie första gången. Det kom som en fullständig överraskning och var fantastiskt roligt. Kul att få sitta som domare året efter också, vilket brukar vara något man kan få göra om man vinner.

Vilka tips hade du gett till någon som ska delta för första gången?
Ta inte med för mycket utrustning att släpa på – det är jobbigt nog ändå. Det kan vara praktiskt med en cykel eller elscooter för att ta sig runt mellan stadsdelarna och slippa gå så mycket. Kontrollera gärna innan eventet vad som händer runt omkring i stan – en del aktiviteter kanske passar in på ett tema.

Vad utmärker dig som fotograf?
Jag fotar mest gatufoto. Att försöka finna ögonblicken i vimlet som samtidigt passar in med temat. Det är inte alltid det går. Då får man försöka hitta en nödlösning. Men generellt försöker jag dokumentera och inte regissera.

Brukar du gå i grupp eller enskilt under maratonet? Vem brukar du gå med i så fall?
Jag går i princip alltid ensam. Ibland så får jag sällskap längst med vägen, men finner det enklare att fokusera när jag är själv. En öl lite då och då i sällskap är kul, men själva fotandet gör jag helst själv.

Vilket har varit det roligaste temat hittills?
Lilian: Temat "Hatt", 2016. Det var sent på kvällen och det fanns ingen hatt i sikte – då kom min vän till undsättning med en hatt, och en kille i ett gäng på en parkbänk fick ställa upp som modell.

Sandra: Temat "Mitt deltagarnummer", 2020. När vi startade vid Globen. Med hjälp av mamma gjorde jag i ordning en ståltråd som var formad till min siffra, klädd i använda filmrullar och hylsor. Mot den gula tegelväggen.

Brukar ni välja nummer vid biljettsläppet? Om ja, väljer ni numret av någon särskild anledning?
Ja, det gör vi. Vi försöker ta en siffra som vi tror det går att göra något kreativt med. I år fyller Lilian 60 år, så därför var nummer 60 ett självklart val.

Vad är fördelen att gå i par som ni valt att göra? Finns det några nackdelar?
Fördelarna är att man pratar ihop sig och ger varandra idéer. Diskuterar fram och tillbaka. Peppar varandra när den andra inte är så taggad. Det är roligt att gå tillsammans med någon istället för att gå ensam. Nackdelarna är att istället för 24 bilder, så har vi 48 bilder att tänka på tillsammans. Vi försöker att inte ta likadana bilder eller på samma ställe.

Något oväntat och något ni brukar ha med er i väskan?
Istället för att bära så har vi en dramaten att ha alla saker i. Jättebra tycker vi att det är! Vi har med oss lite av varje som sax, tejp, snöre, penna.

Om du tittar tillbaka på de år du deltagit, vilket är ditt bästa minne?
Det är nog mitt första tävlingsår när jag skulle fota temat ”Stockholm i mitt hjärta”. Jag hade ställt upp kameran på stativ mot Stadshuset och plötsligt ställde sig två ungdomar framför kameran i tron att de inte var i vägen. De verkade vara på en första dejt, så jag klickade vidare ”oberörd” av deras närvaro. De småpratade och det var en nervositet i luften. Till slut närmade han sig henne och de kysste varandra – jag fick min bild av deras första kyss med stadshuset. Hur kul skulle det inte vara om de fortfarande är ett par idag och hittar bilden?

Något oväntat och något du brukar ha med dig?
Det är cykel, extra tröja och kamera som gäller, that's it… och gummisnoddar.

Brukar du välja nummer vid biljettsläppet? Om ja, väljer du numret av någon särskild anledning?
Jag brukar glömma att det är biljettsläpp så oftast sker anmälan några dagar senare vilket gör att urvalet är begränsat. Ett par år valde jag formmässigt runda siffror för att jag tycker det är enklare att bygga motiv utifrån dem.

Ditt bästa fototips inför Stockholm Fotomaraton?
Elcykel! På riktigt så är det det! Du tar dig fram snabbt och utan ansträngning men samtidigt rör på dig utan att slita ut dig. Sliter du ut dig fysiskt så kostar det kreativitet. Är du för stilla så kostar det kreativitet. Med elcykel når du hela stan på 20 minuter. Näst bästa tipset är att ha tillräckligt med el till elcykeln.

Hur brukar du fira målgången?
Den firas inte! Det är ett så stort vakuum då det plötsligt är slut. Något säkert är att jag tar en ”powernap”, men jag är nog inte ensam om att göra det.